En gång i tiden trodde jag att jag skulle hålla på med musik och dans resten av livet.

Sedan kom förskolans värld in i bilden. Jag mötte inspirerande människor. Höll kvar mycket av mitt estetiska språk. Dansade, sjöng och lekte mig fram till både barnskötare- och förskollärarutbildning. Jag kom i kontakt med Reggio Emilia-filosofin. Erövrade förskolläraruppdraget och blev förälskad i det. Ett uppdrag som mer och mer framstod som det viktigaste av alla. Att lära barn om livet!

Olika arbetsplatser och kommuner har gett mig ovärderliga perspektiv i yrket.

Jag är övertygad om förskolans betydelse för en positiv framtidstro. På vägen dit jag är idag har olika relationer och erfarenheter skapat mig och det jag tror på. Min bottten finns fortfarande mycket i det estetiska bidraget till livet och yrket. Men också  begreppet demokrati har kommit att bli väldigt viktigt. När jag fick möjlighet att utbilda mig till min drömroll – Pedagogista – på Reggio Emilia Institutet i Stockholm. Blev både estetikens och demokratins värden ännu mer betydande för mig.

Jag har under mina år och utbildningar fyllt på min verktygslåda, ryggsäck eller vilken metafor som kan passa för stunden. Det har både gett mig vidare frågor och funderingar men också svar. Jag tror på att vi måste sträva tillsammans in i framtiden. Tillsammans med barnen, med varandra, med förskolan och samhället. Vi måste vara nyfikna, kreativa och ständigt utveckla oss i det som är människans storhet – relationer!

Jag tror i mitt arbete att kompetensutveckling bör utgå både från praktiknära frågor och utövandet genom workshop och materialitet – men också koppla an och utmana oss i mer teoretiska dilemman och frågeställningar. 

Jag vill att mitt ledarskap ska präglas av entusiasm, nyfikenhet och tilltro. Jag tror på att alla kan och blir sitt bästa med rätt förutsättningar och känsla av sammanhang och gemenskap. Stora som små människor.